Cigg

Jag är så jävla sugen på en cigg just nu men jag har inga pengar.

Det var jättemysigt igår, men jag var lite deppig samtidigt, för att jag vet att jag kommer bli sårad i slutändan, jag bara vet men jag orkar inte tänka på det, utan jag tar det som det kommer och njuter så länge det varar.
Varför ger jag mig in i sånna här situationer? För jag vet ju innerst inne så kan det aldrig bli nått riktigt mella oss, även om vi hade velat. För jag är en Göteborgare i mitt hjärta och själv och jag kan inte tänka mig någon annan stans att bo, för annars vet jag att i slutändan kommer jag vara olycklig, du har ditt liv på andra sidan svergie. Min dröm är att bo i en skabbig lägenhet i Hisingen, jobba lite här och där, jag kan se mig framför mig på ett cafe eller nått, och jag kan se mig själv sitta och spela gitarr och ta ett glas rödvin på en vardag kväll och jag kommer nästan vara full tattuerad och umgås med mina underbara vänner så som Lottie, Maria och Stefan, jag kommer att ha nära till pappa och även mamma kanske, för när Billie tatt stundenten tror jag inte att hon orkar vara kvar här i lilla Falköping där alla känner alla. Och jag tror att hon skulle vara mycket lyckligare i Götet än nån annanstans.

Varje gång jag götet så känner jag att jag har kommit hem, här i Falköping känns det som om många tittar snett på en och känns som om alla vet vem man är och dömer en utan att ha pratat med en.

Fan ge mig sommar, ge mig pappas gamla lägenhet i hisingen, ge mig en cigg, ge mig Maria och West Coast Riot igen, ge mig den härliga känslan som jag hade i sommras, asså jag har aldrig kännt mig så fir förut, jag är fri från många rädslor jag har haft, men jag är inte helt ångestfri men det har ju blivit bättre, det känns underbart att njuta av de små sakerna här i livet, för i slutändan är det dom som räknas.

Grattis till er som har orkar läsa.