När är det min tur? När är det min tur att få krypa ner undertäcket med en annan människa och bara känna sig trygg? Det känns väldigt långt bort för tillfälligt. Men det är en ständig längtan efter en annan människa, här i höstmörkret och ensamheten. Vill ha någon att luta sig mot när man kollar på film. Sitta och dricka te och må bra. Men det dröjer nog som sagt. Det är väl mitt eget fel, som vanligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar