Osynlig.

Idag har Jag varit i götet. Det var roligt att få träffa Julia igen. Dock var hon inte på allt för bra humör i morses när jag skulle hjälpa henne med kläderna. Lite senare på förmiddagen åkte jag in till centrum. Jag köpte boken Isodieten som jag nu ska försöka att hålla mig till. Sen köpte jag även en våg och resultatet var inget roligt alls. Men jag ska försöka kämpa. Sen har Maria varit hemma hos mig. Vi har käkat tacos och haft det bra. Tyvärr fick hon åka hem nyss, för jag fick jobb i morgonbitti. När vi stod och väntade på bussen så fick jag syn på en speciell människa med sin tjej. Och det gjorde faktiskt lite ont och se dom två. Jag trodde inte att jag hade några speciella känslor för honom, men det har jag. Men jag får skylla mig själv, jag hade hur många chanser som helst, men jag bara struntade i dom.

För tillfället mår jag inte så bra. Jag har mest vart för mig själv. Och jag funderar över varför det nästan alltid jag som måste höra av mig till er när vi ska träffas, det är aldrig nån som orkar höra av sig till mig. I alla fall inte ni som bor i närheten. De vänner jag har i göteborg förstår jag, och det är inte alltid jag hör mig av heller. Men jag vet ju att ni finns där<3 Men er andra börjar jag tvivla på snart. Jag känner jag försvinner bort liksom. Det ända jag gör är att försöker få tag i ett jävla jobb och när jag är ledig då blir det mest sova som gäller.

Fan det är ingen som orkar med mig! Jag försöker finnas till för er så gott jag kan. Och jag finns alltid vid er sida! Men när är det min tur att få stöttning. Jag skriker ju för fan efter er. När ska ni finnas för mig? Era problem är alltid värre. Så ja, förlåt då att jag mår dåligt. Förlåt för att jag mår dåligt för ingenting!

Jag orkar fan inte detta!!