Irriterad!

Varför är det bara kvinnor i reklamer för att gå ner i vikt? Jag stör mig som fan. Det är ju inte ens stora i de reklamfilmerna. Varför visar det aldrig män? Feta män är ju fan äckliga! En kvinna bär upp fett mycket på ett elegant sätt (oftast) Men män har oftast stora magar som bara hänger. BLÄ! Förlåt, men det är så jag känner och jag har velat skriva om detta länge. Jag tycker det är äckligt om överviktig kille stöter på mig. My point det är liksom helt okej för en kille att bli tjock. Men en kvinna som är det är oacceptabelt. Speciellt innom filmbranchen. Okej nu formuleraar jag mig inte så bra. Men hoppas att ni tar det på det sä'tt jag menar.

Bad Romance.

Äntligen har jag fått lite energi. Jag har inte vart på gymmet på evigheter. Det beror på att jag har vart sjuk ett tag. Jag har åkt på en infektion och nu går jag på antibiotika som jag mår förjävligt av. Men kuren är slut imorrn. På onsdag är det lön! Då ska jag göra massa ärenden. Jag måste fixa pass, gå till banken och köpa flygbiljett för jag ska till Barcelona den 15mars. Och det känns underbart!
Idag ska jag städa ordentligt! Sen ska jag plugga på körkortet och eftersom jag missade Johan Falk filmen igår ska jag hyra den så jag kan kolla på den ikväll.
På onsdag tänkte jag att jag skulle börja med en sorts detoxe. Jag ska endast äta frukt i några dagar. Vi får se hur det går.
Utöver allt mår jag rätt bra, känns som att det kommer bli bra med allt. Dock längtar jag efter våren, men mest sommaren!

Jag hatar dig.

Jag hatar dig så mycket att jag vill spy på dig ditt jävla äckel. Jag var för fan bara 15 år. Och jag sa klart och tydligt nej ett antal gånger. Du tog på mig om och om igen fast jag sa nej, fast jag började gråta, så fortsatte du ditt svin. Jag vill spy på minnena. Jag har inte tänkt på det på länge, men nu när jag vaknade var dom bara i mitt huvud. Tydligare är tidigare. Du tog av mina troser hela tiden, du bad om sex hela tiden. Men jag ville ju inte. Jag till och med grät av ångest men du fattade inte. Jag ville ju för fan inte. Till slut gick jag med på det bara för att du tjatade. Och det gjorde så ont. Det gjorde så ont i hela mig. Och jag vill bara spy på dig. Efteråt, låg jag ihopkurad av ångest. Jag låg i fosterställning. Ville baara att du skulle gå. Det värsta var när du tryckte ner mitt huvud. Jag sa nej hela jävla tiden och du lyssnade fan inte. Jag började gråta. Och du håll fast mitt huvud. Fan vad jag hatar dig! Du släppte mig och så förlåt, sen började du ta på mig som vanligt. Att du aldrig fattade. Jag hatar dig så mycket! För det är först nu som jag har insett att det var faktiskt inte mitt fel. Det är helt och hållet ditt!

Känn pulsen slå.

"Jag är glad över att vara levande. Lägg fingertopparna mot hanleden. Känn pulsen slå. Det är ditt liv och det är värt mer än allting annat."

Boken är fruktansvärt bra. Jag beundrar Bernys kamp om sitt liv. Och jag blir förbannad på psykvården, och hur de behandlar människor som är i så stort behov av hjälp. Eller rättare sagt, jag blir förbannad på psykvårdssystemet. Det behövs verkligen ändras. Och inte förflytta människor och släänga över ansvaret på någon annan hela tiden.

Jag har faktiskt mått riktigt bra de senaste dagarna. Börjar bli riktigt pepp på att börja träna och äta bra. Ska köra igång på allvar nästa vecka!

Nu på fredag har Sara hejdå-fest typ. Hon sticker till Barcelona i typ ett halvår. Och jag ska få komma och hälsa på :) Kommer sakna henne dock.