Lat

Idag har jag endast varit lat. Jag har hängt vid mobilen och hoppas på jobb men ingen har ringt. Börjar få panik, har bara jobbat 3 tillfällen denna månaden och jag behöver mycket mer för att få det att gå ihop ekonomiskt. Men jag hoppas jag får något imorrn i alla fall. Missade ett samtal med dolt nummer förut för jag hade mobilen i väskan och jag misstänker att det var ifrån jobbet. Tänk om jag missade ett nattpass bara för att jag missade ett samtal. Får jag inget imorrn blir det att skriva in sig på arbetsförmedlingen så man kan få chans till akassa ifall man inte får jobb. Men jag jobbar hellre än inte alls. Förstår mig inte på dom människor som sitter hemma och lever på bidrag (nu menar jag inte sånna som har det tuff i livet och att bara av någon anledning har blivit så, eller om man är sjukskriven, för jag har själv mått dåligt och inte kunnat jobba) Speciellt unga människor. Jag skulle bli skogstokig av att inte jobba. Skulle jag på något sätt bli ekonomiskt oberoende hade jag ändå velat jobba.