Hade det riktigt jobbigt igår. Började gå fram och tillbaka i lägenheten och jag känner hur min ångest stiger. Börjar få panik och börjar andas snabbare. Tankar och känslor börjar ta över. Börjar tänka på saker som hänt det senaste. Hur jag saknar Yoshie, hur det fortfarande är tomt i lägenheten. Hur jävla sårad jag har blivit. Hur ensam jag känner mig. Visste inte vart jag skulle ta vägen, jag bara lunkade på i lägenheten, grät och grät, tog en cigg. Visste inte vart jag skulle ta vägen. Ville inte störa någon heller. Men till slut kände jag att jag var tvungen ett ringa någon och då ringde jag John, jag la mig på golvet för att få luft och sen lugna han mig. Är så jävla glad att jag har John i mitt liv. Spelar ingen roll vilken tid på dynet det är eller om vi inte umgåtts på länge så kan jag alltid ringa. Hoppas du känner du kan göra det samma sak med mig. Tack för att du lugnade mig igår och tack för jag fick ringa. Tack för att du verkligen finns där. Älskar dig min goding.

Puss!